Tillgång och efterfrågan, hönan eller ägget?

Hej på er!
Så här mitt i sommarturismens högsäsong kommer lite funderingar igen.

Nu när jag sitter och botaniserar på nätet om vad som sker ute i den svenska turismverkligheten kommer en tanke till mig som jag får ibland detta med tillgång och efterfrågan. Vilket av dessa två driver den andra eller är de s.k. kommunicerande kärl. Skall vi fråga kunden vad de vill ha eller skall vi tala om för kunden att det är detta ni vill ha?
Naturligtvis kan det kanske kännas tryggare att skapa det som kunden säger att den vill ha, ”en tredagars cykelsemester med bagagetransport” eller ”en femrätters avsmakningsmeny med dryckespaket” frågan är ju bara vilken kund var det som först bad om en avsmakningsmeny? Eller vilken tok till turist frågade efter att kasta sig ut från ett högt torn med endast en gummisnodd runt foten. Det skulle faktiskt vara spännande att träffa och språka med den person som började leta efter ett boende av is.

Kanske det är någon som misstänker vart jag vill komma. För att gäster skall börja efterfråga en viss typ av produkt så måste de ju först och främst veta att det finns. Det betyder inte att bara för att det blir allmänt känt så kommer folk att kasta sig över produkten eller tjänsten. Vi måste nå rätt personer!

Det finns en teori kring hur innovationer sprids, jag kan ha nämnt den tidigare, som jag faktiskt tror stämmer riktigt bra. Ja det är klart den stämmer, för storföretagen säger nog många, men jag menar faktiskt även för de mindre företagen. Faktiskt kanske ännu bättre för småföretagen.

Den handlar om att om vi kommer med en ny typ av produkt kommer den inte att köpas av någon förrän de s.k. innovativa konsumenterna och ”early addapters” gör det. Det är omöjligt att nå större volymer direkt. Det går inte! Inte ens delar av den stora majoriteten kommer att köpa en ny produkt utan att de två ovan nämnda har gjort det.

Det som jag tycker är spännande är att vi kanske inte överhuvud taget behöver den stora volymen, det kanske räcker med dessa två nyfikna grupper.

Vart vill jag komma med detta då´?

Jo, det jag tänker kopplar starkt till ett annat blogginlägg här, är det kunden som hittar mig eller jag som hittar kunden. Det har alltså med målgrupp och kundidentifiering att göra.

Vad jag frågar mig är varför vi småföretagare generellt tror att sådana saker som målgrupp, strategier, handlingsplaner etc. bara är för de stora. Eller kan det möjligen vara så att vi har så fullt upp med annat, den dagliga verksamheten så vi inte tycker oss hinna?

Jag vill vara tydlig med att detta blogginlägg inte är svaret på alla frågor jag vill ju bara lyfta dem. I min värld skulle det vara spännande att komma samman ett gäng för at se om vi kan hitta konkreta handlingar som gör att det lyfter. Jag har en hel del tankar kring vad det skulle kunna vara och är säker på att det finns massor med andra som också har det. Tänk att hitta en finansiär som skulle vilja vara med. För det är nog den andra delen i att det är få småföretagare som inte chansar. Det är skönare att kunna räkna hem det innan.

Här får jag en tanke och idé.

  1. Här skulle det offentliga kunna göra lite skillnad.
    Skapa en slags finansiering som ger företagen tydligt slack i tillvaron så de i lugn och ro kan identifiera både kund och produkt. Detta skall givetvis vara villkorat och tämligen hårt styrt men möjligt
  2.  Köp in kompetens i ämnet utifrån och skapa lokala utbildningar för företagarna. Var tydlig med att det krävs en egen insats men också vad det kan ge.

Men skall jag hårdra det hela så är det största ansvaret hos oss företagare så är det någon som vill göra en gemensam insats på ett eller annat sätt så hör av er.

Nu skall jag ut i solen även fast jag inte har semester.

Vi hörs!

//Bosse

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *